Åre känns som gjort för skidåkning

Allt är gjort för att du ska ha utförsåkarutrustning på dig. Massa backar, visst, men det ligger en massa trevliga hak uppe i backarna dit man måste ha skidor på fötterna för att nå. Det känns som om man som vi kom promenerandes uppför berget så var det inte helt giltigt att vara med på After skin. Det struntade vi i. Har man gått från sjöläge upp till Fjällgården, då får man vara med!
Nästa dag spände vi på oss skidorna. Längdskidor. Upp på berget med buss, gå skitlångt för att komma till nåt som liknade spår, klättra uppför berget med skidor på (jätteopraktiskt egentligen) och när jag trodde vi var "framme" så började egentligen själva banan. Det började svida lite på hälarna, skidorna har ju trots allt stått ett par år, och när vi nådde höjden på fjället så nådde också min smärtgräns sin topp. Blåsorna sprack och med tårfyllda ögon bad jag om att få fika en stund och fundera på hur i helvete jag skulle ta min ner för hela skidbanan, gå skitlångt för att ta mig till bussen, gå ganska skitlångt tillbaks till sängen med asonda hälar.
Lösningen blev eltejp. Vira eltejp, på med pjucksen och börja hasa mig neråt och hemåt. Det gick ganska bra. Jag var oerhört tapper. Mycket nerför och vi gick till Rödkullen där bussen skulle gå ifrån. Vi hade ju förtjänat en liten after ski, så vi satt på verandan på Rioxjuta (eller vad det heter) och njöt av solen och väntade på bussen. Darlingen tänkte åka skidor ner, men jag betackar mig för såna dumheter. Det går inte att åka nerför med längdskidor. Bussen lyste med sin frånvaro, det började bli kallare och människor började röra sig hemåt. Jaha, det var bara att börja knata nerför slalombacken. Jag gick o gick, nerför och nerför...hade någon sagt att jag skulle göra det när jag satt på toppen hade jag slängt mig utför en klippa.
Vi kom hem så småningom. Riva bort eltejp - inte att rekommendera. Återigen var jag tapper.
Vi hade det jättemysigt. Vi åt god mat på Dahlboms, vi bastade och skålade i bubbel och umgicks i underbart väder.
Idag är vi hemma från vårt Åreäventyr, mina hälar ser inte längre ut som hälar och att sätta på mig ett par skor är det inte tal om. Isåfall får det bli mina tvättstugetofflor, kotofflorna som de också kallas. Jag hoppas att mina kollegor tycker det är snyggt på jobbet också?
Glad påsk!