Apati, trygghet och hästdoft

Låg länge idag. Lite apatisk sådär. Blicken ser ut över Storsjön och i huvet snurrar det på. Och sanningen är - jag måste fixa jobb eller starta eget. NU! Jag blir galen av att vara hemma på obestämd tid. Har fått frågan flera gånger senaste veckan: Ångrar du att du lämnade tryggheten på landstinget? och Ska du söka informationschefstjänsten på landstinget? Svaret är ett rungande sjungande nej på båda. Att jobba på landstinget är så tryggt att du kvävs. Den dagen jag gick ut från dörrarna vintern 2005 har jag aldrig ångrat. Jag gav mig ut i den hårda världen. Och den har varit hård. Skoningslös ibland. Men jag reser mig. Det känns att man lever.
Så länge mitt ena ben finns i familjens trygga värld, så får det andra benet fladdra på. Det blir mer spännande så.

Frukost: två ägg, hallon i mjölk och chilite
Dagens obegripliga sms: Hej får vi park hör er?
Helgens andra händelse: imorgon ska jag ut och rida i naturen med vänner. (De heter Lena allihopa...) Det är min förtiårspresent från Lena J som inkasseras. Äntligen hästdoft i håret igen. Det var länge sen sist. Kanske kommer nån bild på det imorgon.